Tyskland Via Rastatt Till Alsfeld ...

Följande morgon smattrar det på taket och dimman molnen gick långt ner i dalen. Vi tog det lugnt och ville vänta ut tills regnet slutade. Till slut var det bara att bita i det sura äpplet och åka iväg. Vägarbetarna hade jobbat på bra men trafiken fick fortfarande inte släppas på över bron. Vi gjorde som alla andra, följde de gula skyltarna, men vilken skulle vi följa när vi kom till ett vägskäl? 

Vi kör mot BadenBaden, tyckte Jakob och fortsatte in på väg L79. Man kan ju inte stå och vela i en korsning med bilar bakom och börja titta på kartan eller hur?
Hej och hå vad det går, men uppåt! Skulle vi inte åka ner? Vägen var ganska trasig på sina ställen och plötsligt var alla bilarna försvunna som varit bakom oss.
Kan bara säga: att Jakob inte stannade och släppte av mig i skogen, när vi kom upp på högsta punkten Rote Lache, förstår inte jag. Det var absolut inte min dag att åka på den vägen, som jag tjoade grät och svor så tungan blev helt svart, av rädsla, blev nog så överrumplad av att vi hamnade på just en sådan smal dålig väg.

  

Det som är jobbigt är att jag inte har röntgensyn och kan se genom kurvorna ifall man får möte. Många gånger kör folk fort i kurvorna och lite över på motsatt sida.

Det är roligt med en sådan här kamera så man kan titta Vad var det som egentligen hände?!

Fast egentligen var den väl inte såå smal och brant eller ... ?

Hur som helst, vi kom ner helskinnade och med tanke på att det var regn dimma, slapp vi möta så många bilar och motorcyklar det hade kunnat varit en fin dag. 
I BadenBaden gick stora vägen genom en lång tunnel 2585m, ännu en sak som jag inte gillar: tunnlar med mötande trafik, vilket detta var. Vi åkte fram till ställplatsen i BadenBaden som såg bra ut och låg säkert bra till. Men i det läget var min kropp så trött av all anspänning och åkande över berg och som avslutning tunneln, att jag gick inte ens ur bilen, orkade inte med något stadsbesök.  Så varför stanna i BadenBaden?
Vi åkte direkt vidare och efter 20km var vi framme i Rastatt, på en ställplats, där var det skönt att bara få landa en stund.
Det som är lite roligt, är att vi hamnade med husbilen i Rastatt, en stad som vi hade kunnat cyklat till eller tagit tåget till från ställplatsen i Forbach. Vi körde genom stan lite kuperad och såg ett slott inne i parken som enl P4N hade ställplats, men det var för Plåtisar.
Platsen dit vi kom till, visade sig vara en pausplats för bussarna och parkering för besökare till kyrkogården. Att stå vid kyrkogårdar är inget vi brukar göra men här märkte vi inte ens att det var en kyrkogård. Betalning fick man göra med en app.
Och efter vi gått och handlat, gick även vi in på den stora fina kyrkogården. Toalett kunde man använda i huset där försäljning av blommor var, alltså bakom mig där jag stod och tog detta kort.

***

Natten var lugn, trots att gatan var bredvid. Utvilad och återigen glad, satte vi fart ut på autobahn i solskenet. Inga fler kringelikrokvägar skulle vi ha och siktet var inställt på orten Alsfeld i Hessen, 100km norr om Frankfurt am Main. 
Vi har varit i den orten två gånger tidigare, senast var 2016 och vi tyckte det kunde vara dags igen. 
Efter 250km och klockan var runt 15,30 rullade vi in och kunde konstatera att det var fullt, 40 platser, en vanlig torsdag den 17/9-26!
Det visade sig att man kunde även stå på personbilsplatserna, vilket det blev många som gjorde innan dagen gått över till kväll.  Platsen är bra, kostade 8 euro, vill man ha ström, färskvatten och tömma kassetten kostar det x-tra, tömma gråvatten är gratis. I biljetten ingår en dusch i badhuset, som ligger några hundra meter bort.
Brödbilen kommer på morgonen runt 8,30 och tutar men man får vara snabb att hinna ut, vilket inte vi var hihihi.
Visst jag förstår att den här platsen blir snabbt full, då det ligger så nära torget restaurangerna osv.
P4N   50.7484   9.2790

Vi gick så klart in till stan och såg storkens stora bo uppe på tornet men ingen stork som tittade ut på oss.

Fint med utskurna figurer i knutarna och utsmyckade husen, till och med en katt på stupröret.

Där var det fest på torget och vi möttes av musik, inte bompabompa, utan CCR, Creedence Clearwater Revival´s : Have you ever seen the rain.
Ett band som var lite av mina favoriter, gillade den musiken på 70-talet, även fortfarande när jag hör den.

Varje torsdag kväll mellan april-september är det fest på torget med olika teman. Just då var det strykbordstävling, ja det gäller att hitta på olika tävlingar. Vem hade dukat upp bäst roligaste strykbräda, vem som vann eller vad priset bestod av, vet ej.

Vi har som sagt varit där tidigare och gått runt efter karta som berättade om de olika gamla husen. Det är närmare bestämt över 400 stycken välbevarade korsvirkeshus från 1500-talet. Orten Alsfeld har blivit utsedd till ett europeiskt mönsterexempel på byggnadsvård. 

Ett glas vitt vin innan det var dags att gå och äta middag, smakade gott. Vi ställde oss vid Weinhaus som är ett av alla husen vid torget. I ena hörnet av huset, sitter det fortfarande kvar ett halsjärn. Från medeltiden och framåt var det skampålen, där personer som gjort något olagligt låstes fast med ringen runt halsen. Ja tänk så hemskt att behöva stå så till allmän beskådan och bli spottad på.

Vi drog oss bort till restaurangen Kartoffelsack. Krogen som vi tidigare har besökt och längtat tillbaka till. Den goda maten och att det var mysigt. 

Absolut att maten var bra, det var den. Men ja vad ska man säga: återvänd inte till en bra plats då det är risk att bli besviken. Vi har varit där två gånger med många års mellanrum och trivts bra men nu är det andra ägare, sedan 6 år tillbaka, som skapar sin inredning atmosfär osv. Kommer man dit för första gången, tycker man säkert något annat.

Vi tackade för oss lämnade Alsfeld morgonen efter.

Kram Yvonné

Första Frosten ...

Mitt i mina inlägg om våran höstresa, sticker jag in med detta. Vad var det vi vaknade till här hemma i morse.
Jo knallblå himmel och Första frosten!

Redan, nej vill inte att vi ska börja skrapa bilrutorna, det blir halt på vägarna, golfen slutar osv. Vi har fortfarande mycket tomater som är gröna, den fina grönkålen klarar visserligen kyla ner till -18 och får stå kvar i landet. Men blommorna som har varit fina sjunker snabbt ihop av frosten och kommer bli sladdriga. 
Löven sitter fortfarande kvar och de perenna blommorna behöver täckas med löv. Det kan väl vänta ett tag till med minusgraderna och få vara plusgrader. 

Kram Yvonné

Tyskland Schwarzwald Ännu En Dag Med Tåg Cykel ...

Visst är det väl härligt att titta ut och se solen, den blå himlen, men det blev inte utefrukost. Vi ska iväg så vi gör oss i stället klara för en ny tågresa, den här gången åt andra hållet. 
Den stora vägen utanför orten, bron, som jag pekade på i förra inlägget. En lång bit på den vägen blev helt avstängd igår för ett vägarbete. Vilket ställer till det ordentligt för trafiken, som måste ledas upp på motsatta sidan av dalen och på mindre vägar, en omväg på någon mil. Björn, berättade om lastbilar som struntat i skyltningen och hamnat i riktiga problem, front mot front osv. Det påverkar hela byn och även för oss cyklister, som inte kunde ta oss till cykelbanan. Det blev tåget från den större stationen, ja större och större, den hade i alla fall en perrong med två spår, till skillnad från den mindre närmare oss, med bara ett spår. Vi lärde oss av gårdagens väntan, att det är lika bra att trampa bort till den större stationen, där det ev kunde finnas personal att fråga. 

Åt det hållet, norra delen, blir Murgdalen bredare, träden bergen är inte lika nära floden, som i södra delen. I orten Forbach där vi bor, är Murgdalen som smalast. Vilket vi märkte när vi klev av tåget efter att åkt två stationen. Det var öppnare och ljusare, träden var mycket längre bort och det hade redan blivit varmt, +28gr.
Våra blickar drogs till en borg, som låg högt upp i solskenet. Nedanför borgen på slänterna var det både frukt och vindruvsodlingar. Borgen har blivit till hotell och restaurang, vindruvsodlingen var i privat regi där de tillverkar sitt egna vin.
Vi trampade inte dit upp utan fick titta nerifrån, däremot kom vi till en matbutik där vi stannade och köpte dricka och bröd.

I den lite större orten Gernsbach, flyter Murg stilla igenom. Vi ser skyltar om vinproducenter och vinprovning, men vi var där på helt fel tid för något sådant.

Vi hade siktet inställt på orten Gaggenau, där har vi varit för många år sedan. Då såg inlägget ut så här på bloggen, År 2015 Unimog.  
Unimog är en blandning mellan traktor och liten lastbil som används i jordbruk, skogen, militären osv. Jakob kände igen jeepmodellen från när han låg i lumpen. När vi var där fick vi lösa biljett och åka med i en Unimog, runt på en utomhusbana i 70% nedförsbackar, 100% lutning och 20 graders sluttningar. Gissa om jag skrattade skrek o höll i mig när bilen lutade och backade uppför i en sådan backe, lovar att det var brant när man satt inne i bilen, det var riktigt roligt hahaha.

Dagens Unimog kan ha växellådor upp till 22 växlar framåt och 11 växlar bakåt. Hastigheten är 

mellan 0,3 - 110km och hög markfrigång. Med den låga hastigheten går man bredvid och lämpar sig bra just i jordbruket. Jag är ingen expert på Unimog fast det var roligt att ha sett sådana fordon.

Är man intresserad av olika sorters fordon, helt klart värt ett besök.
Nog om Unimog.

Vi hittade en skuggig plats med bänk, där det blev en radler och bretzel, innan vi km fram till Gaggenau thermalbad, Rotherma. Något mindre än det föregående badet vi besökte i Bad Dürrheim. 
Vi avstod även här från bastuavdelningen och löste en 4 timmars biljett, något billigare med Gästekarte, runt 15euro.
Olika pooler ute/inne/bubbel med temperaturer mellan 32-36 grader. Solstolar i trädgården och en liten takterass utanför Saltgrottan. Det som ingick i biljetten på detta bad, var en saltgrotta. Varje hel/halv timme var det insläpp i saltgrottan och där fick man stanna i 30 minuter. Man skulle ha torr handduk och badskor, fick inte ha blöta badkläder eller blöt handduk, så vi bestämde oss för att börja med den.
Visste inte vad som väntade oss och det blev en fin upplevelse. Vi gick in i en 75 kvm stort rum med bänkar utmed väggarna. Allt i saltsten, en vacker gulbrunrosa färg och temperatur på 28grader.  Det är en stödjande läkning med besök i saltgrottan, tex för astma, bihåleinflammation, bronkit, psoriasis osv.

Folk intog sina platser, vi var inte så många, vilket gjorde att vi kunde lägga oss ner på våra handdukar. Ljuset dämpades och en lugn musik startade, det var höga glascylindrar med färgat ljus och bubblor som rörde sig. Några somnade medans jag var lite nyfiken och tittade upp lite då och då.
Detta fanns att läsa:
Saltlösningsjoniseringsteknik skapar mikrosaltkristaller som skapar en atmosfär i rummet som aktiverar luftvägarnas självrengörande process. Saltaerosolerna binder fukten på huden, andetaget tillför mineraler och spårämnen som förbättrar mental och fysisk prestation och stärker kroppens försvar.

Det var så skönt i saltgrottan att jag hade kunnat stannat en omgång till. Trots det fortsatte vi till poolerna, ville testa allt, innan det var dags att cykla tillbaka till tågstationen.

 

Tillbaka i Forbach, cyklade vi upp till St. Johannes baptist kyrkan, även kallad Murgtaldom. Byggd i röd sandsten från regionen och med tvillingtornen på 55meter. Lite annorlunda är att kyrkan inte är riktad mot öster som det brukar, utan den är vänd mot dalen och staden. Ligger väldigt vackert med den breda trappen som leder upp, vilket var ganska segt att gå.

Sidodörren var öppen och vi kunde gå in. Kyrkan var riktigt pampig, trots mörk inredning var det ändå ett fint ljusinsläpp från alla fönster som fanns.

Visst är det en fin utsikten från kyrktrappan mot bergen och det var där uppe jag gick dagen innan.
Vi tog en sväng runt orten med cyklarna innan vi åkte hem.
Dagens cykeletapp slutade på 28km.

En fin kväll i solen och planering av följande dag då vi skulle lämna detta stället med alla U-märken på skyltarna.

När jag skriver detta, så borde vägen vara helt klar, eftersom vi var där den 15/9-26.

Kram Yvonné